Hur funkar särbegåvning?

Senast uppdaterad oktober 21, 2024 av Daniel

Vad innebär särbegåvning och varför heter det så? Särbegåvning är en hopslagning av orden särskild och begåvning. Många tycker att ordet är missvisande och använder sig hellre av begreppet GCS- Gifted Child Syndrome. Eftersom ordet “sär” oftast används i samband med människor med lite långsammare inlärningsförmåga, till exempel “särskola” blir det lätt fel. Folk som inte redan vet vad särbegåvning är kan, när de hör begreppet därför sammankoppla det fel. Det låter ju rätt logiskt att en särbegåvad elev går på särskola.

Vad är särbegåvning?

Oavsett vad man vill kalla det innebär det att man redan som barn visar upp en avsevärd snabbare inlärning som även går in på djupet. Det kan innebära att de lär sig skriva, räkna, läsa redan i åldrar så unga som 2-3 år. Det kan även vara så att barnet utvecklar en spetstalang (specialämnen) som inte alltid syns i skolan. Deras kognition är mer komplex och abstrakt och utvecklas snabbare än barn utan särbegåvning. Du kan därför som vuxen få frågor som: Måste man ha pass om man ska åka till Jupiter? av din 2 åring. Ibland räknar man med intelligenskvot, då brukar särbegåvade ligga på ca 130. Men IQ kan aldrig användas som enda måttstock eftersom särbegåvning är så komplext. Du kan till exempel vara särbegåvad inom till exempel bild eller musik, detta syns inte på ett IQ-test.

Vad innebär det att vara särbegåvad?

Särbegåvning eller särskild begåvning är ett begrepp som beskriver människor med extraordinära förmågor inom inlärning, logik och vetgirighet. Dessa förmågor syns tydligt i både skolan, på arbetsplatsen och i vardagslivet. Det finns två typer av särbegåvning: Intellektuell särbegåvning och emotionell särbegåvning. Oftast är det den intellektuella särbegåvningen som definieras och som oftast blir mest förknippad med begreppet särbegåvning. Enligt Mensa har en särbegåvad ett IQ på minst 120. En person som har en hög intelligenskvot (IQ) får det generellt lättare i skolan på grund av dess inlärningsförmåga samtidigt som det oftast även leder till problem. Att utbilda ett barn med särbegåvning är inte alltid lätt och därför är det viktigt att skolteamet är införstådda med hur särbegåvning funkar. Mer om särbegåvning i skolan längre ner.

Emotionell särbegåvning handlar mer om  en tydlig känslosamhet, utvecklad kreativitet och innovationsglädje. Man har en större inutiativ förmåga och en väl utvecklad etisk kompass.

Barn föds som särbegåvade och därför kan det vara svårt för barnets omgivning att märka av den om man inte har andra barn att jämföra med. Speciellt den emotionella typen av särbegåvning kan gå många förbi. Det är viktigt att man även spårar de som har emotionell särbegåvning eftersom konsekvenserna av försummelse kan leda till bristande självbild, depression, självskadebeteende och suicidala tankar.

Vanliga tecken på särbegåvning

Tecken på intellektuell särbegåvning kan vara: 

• Hög koncentrationsförmåga 
• snabb inlärning av nya saker 
• ovanligt stor nyfikenhet och vetgirighet
• livlig fantasi 
• mer utvecklad moralisk kompass
• avancerat analytiskt tänkande
• god förmåga att kunna reflektera
• komplexa tankebanor 
• lätthet för abstrakt tänkande
• förmåga och vilja att tänka “utanför boxen”.

Tecken på personlighetsmässig särbegåvning: 

(Märks främst hos vuxna men framträder även hos barn)

• Ständigt ifrågasättande av regler/ auktoriteter
• Humoristiska 
• Insiktsfullhet, 
• Intensivt och ihärdigt beteende, 
• Högkänslighet, 
• Behov av att förstå/ bli förstådd, 
• Behov av intellektuell stimulans,
•  Perfektionism
•  Behov av logik.
•  Benägenhet att hysa andra åsikter än den stora massan.
• Tendena till att vara introvert.

 Kännetecken särbegåvning för små barn

• Har en hög aktivitetsnivå
• Har ett klart mindre sömnbehov
• Är medveten och uppmärksam även på detaljer.
• Kan tänka och resonera snabbt.
• Är extremt nyfiken och vetgirig. Vill förstå hur saker fungerar.
• Lär sig saker snabbt.
• Är känslosam och har svårt att ta kritik.
• Har tydliga drag av perfektionism.
• Visar intresse för intellektuella utmaningar som till exempel pussel och matematik.

Kännetecken särbegåvning för barn i skolåldern

• Har lättare för att lära sig nya saker, komma ihåg och bearbeta kunskap än de andra eleverna.
• Har ibland en negativ syn på skolan som uppfattas som tråkig och som inte kan lära ut nya saker.
• Kan bli rastlösa, utagerande, frånvarande eller passiva om de inte blir utmanade.  
• Har en hög koncentrationsförmåga när de sysslar med självvalda aktiviteter.
• Kan lära sig nya saker genom flera olika pedagogiker. 
• Är bra på att prata men har svårt för att skriva.
• Söker sig till äldre personer som kan utmana dem intellektuellt.
• Har ibland dåliga relationer med både lärare och andra elever.
• Kan uppfattas som provocerande eftersom de har en tendens att ifrågasätta information.
• Hittar alternativa lösningar på problem.
• Har ett intresse för orsak och verkan.
• De kan vara så uppslukade i något att de inte märker att någon tilltalar dem fast de sitter bredvid varandra. Ibland krävs fysisk kontakt för att väcka personen.
• Har en hög moralisk kompass och vill att allt ska vara rättvist och hatar fusk.
• Har ibland svårt att släppa aktiviteter, speciellt om den inte känns helt förstådd än.
• Tycker att det är tråkigt att jobba med lätta ämnen medan mer komplexa ämnen intresserar dem.

Hur vet man att man är särbegåvad?

En kartläggning på individnivå kan visa på särbegåvning. Då utreder man på vilken åldersnivå barnets kunskapsnivåer och tankesätt ligger på. Den kan även behöva kompletteras av en psykologisk utredning som tar hänsyn till de personlighetsmässiga tecken på särbegåvning. En bra utredning tar ca tio kartläggningstillfällen men det är väldigt svårt att få till en sådan. Skolorna väljer oftast att ta in en psykolog som träffar eleven 1-3 gånger. Det sparar skolan pengar. Många gånger blir resultaten då missvisande eller ofullständiga. Många föräldrar väljer därför att själv bekosta en ordentlig utredning av sitt barn. Köerna är långa och det kan vara långt mellan kliniker som inriktar sig på just särbegåvning. Det ÄR skolans skyldighet att ordna en kartläggning, BUP gör inga sådana utredningar. Trots detta blir många föräldrar felaktigt slussade dit. Om man är eller har ett barn som är särbegåvad är tecknen oftast så tydliga att en utredning inte behövs. Särbegåvning är ingen diagnos och skrivs inte in i någon journal. Ett intyg på att du eller ditt barn är särbegåvat kan ibland hjälpa till att få specialanpassad utbildning och att förstå sig själv/ ditt barn.

Vilka är konsekvenserna av särbegåvning?

Konsekvenserna av särbegåvning kan tyvärr vara många, speciellt för barn. Det man måste tänka på är att det är individuellt och ingen är den andre lik. Nedan följer några av de vanligaste som man ska försöka hålla koll på.

 Det kan till exempel lätt bli så att barnet blir bortglömt av lärarna. “han är ju så duktig och klarar sig själv”. Då kan det lätt bli så att barnet bara utvecklar det som eleven redan kan men hamnar efter i annat. Till exempel, barnet läser fortare och korrekt men förstår inte alla orden.

 Det kan även bli så att barnet har svårt att passa in i barngruppen då barnet har andra intressen, olikt tänkande och lätt kan bli frustrerad på sina “långsamma” klasskamrater. De har mindre gemensamt, vill leka olika lekar. Särbegåvade har en tendens att söka sig till äldre barn eller vuxna för att få en intellektuell jämställdhet.

En person med särbegåvning har en mer utvecklad moralisk kompass och blir arg/ ledsen om saker inte blir rätt/ rättvist eller juste. Många barn blir beskyllda som “skvallerbyttor” och att “leka polis”. Detta skapar frustration hos barnet och nästa steg blir att de börjar ifrågasätta auktoriteterna omkring sig. Har man inte kunskap om varför ett barn agerar så kan det väcka irritation hos vuxna och så är den nedåtgående spiralen igång. De kan även bli utstötta av sina kompisar pga detta.

Folk med särbegåvning har ett ständigt behov av att utmanas intellektuellt. Att känna sig hämmad i skolan, på jobbet eller i sin umgängeskrets kan leda till utanförskap, depression och likgiltighet. Om deras behov av stimuli inte tillgodoses kan det ibland leda till att barnet stör lektionen genom att inte kunna sitta still, en vuxen kan gå in i intensiva manier och “snöa in sig” på tillfälliga projekt. tex, lära sig ett nytt språk, gå en kurs som egentligen inte behövs i arbetslivet. Det är inte ovanligt att dessa projekt sedan inte blir färdiga eftersom ämnet efter ett tag inte stimulerar längre. Eller så hittar man något annat att fokusera hjärnan på. 

Särbegåvade får ofta höra hur duktiga de är och blir ibland ifrågasatta om de ibland inte klarar något. ”Du som är så duktig, varför klarar du inte detta? Detta borde vara lätt för dig.”

Särbegåvningsproblematik

Problematiken runt särbegåvning uppmärksammas tyvärr oftast inte på samma sätt som man uppmärksammar personer med inlärningssvårigheter, dyslexi och dyskalkyli vilket är synd eftersom det kan leda till onödigt lidande för personen som hamnar i både utanförskap och i en felaktig relation till skolväsendet.

Särbegåvade barn har en tendens att överanalysera, vrida och vända på saker och att dra allt till sin spets. Detta kan i sin tur vara väldigt frustrerande för folk runt omkring och det skapar då ett utanförskap där den särbegåvade inte får en intellektuell utmaning av sina vänner och där vännerna blir trötta på tidskrävande tankebanor de inte alltid själva kan hänga med på. Ett annat fenomen är att särbegåvade ofta inte har något intresse av barn i sin egen ålder eftersom de inte är så långt framme i sin utveckling och därför hellre söker sig till äldre barn. Här blir problemet att barnet är på samma intelligensnivå men inte på samma mognadsnivå.

Särbegåvades behov

Både barn och vuxna behöver få hjälp med att förstå sig själv och inte få känslan av att “vara fel”, “konstig” eller ”annorlunda” på ett dåligt sätt. Vi som vuxna har en skyldighet att stötta våra barn, elever och släktingar. Ibland kan det vara svårt att veta hur man ska göra det. Då finns där flera föräldragrupper och skolläroverk man kan gå till. Det är också viktigt att du pratar med barnet och frågar vad han eller hon behöver.

Identifiering vid särbegåvning

När ett barn blivit identifierat som särbegåvad kan nya förutsättningar uppkomma. 

• Föräldrar och lärare kan förstå och anpassa sitt förhållningssätt och pedagogik efter barnet.
• Barnet får möjlighet att träffa andra särbegåvade barn som de kan identifiera sig med både socialt och begåvningsmässigt.

Undervisning vid särbegåvning

Barn med särbegåvning behöver lika mycket stöd och undervisning som alla andra elever, det funkar inte att tänka att “den är så duktig och klarar sig själv.” Ett barn kan till exempel läsa otroligt fort men kan inte ta till sig texten om det inte förstår vad orden betyder. I det här fallet är det bra att barnet får lära sig extra ordkunskap.

Berikning vid särbegåvning

Uppgifter som sträcker sig över flera ämnen men som egentligen inte står med i läroplanen kan väcka elevens intresse och vilja att lära sig mer. Erbjud fördjupning och ha den lättillgänglig i klassrummet.

Mentorskap vid särbegåvning

Ibland räcker läraren inte till. Lärarens uppgift är främst att lära den stora massan, för barn som är extra låg eller högpresterande ska det finnas mentorer eller elevassistenter. Ett särbegåvat barn kan ha ett behov av att prata och någon som lyssnar på hans eller hennes funderingar. Mentorn behöver inte vara expert på elevens specialämnen men ska vara intresserad av att hjälpa, stötta och uppmuntra eleven att komma vidare och utvecklas.

Vad har särbegåvade för behov utöver det vanliga?

Folk med särbegåvning har oftast ett större behov av att förstå. De kan ställa 1000 tals frågor om allt möjligt, de vill ha koll på sin omgivning, vad som ska hända, tex inför morgondagen. De ifrågasätter gärna regler och auktoriteter om de inte förstår syftet med reglerna, agerandet eller ett skolämne. En elev kan till exempel vägra att sitta och räkna tal i en mattebok men kan tända till när man sätter matematiken i perspektiv. Regler kan ibland struntas i fram till personen förstår varför regeln finns och varför den är logisk.

De behöver stimuleras intellektuellt ofta och under längre perioder annars kan deras rastlöshet leda till depression eller att de stör sin omgivning. Vissa personer har fått en felaktig ADHD diagnos pga detta.

Vissa personer med särbegåvning tenderar att bli väldigt dramatiska och känsliga. För personer utan förståelse kan de te sig som larviga och lättkränkta. Att inte ta deras känslor på allvar kan leda till inneslutenhet. 

Det finns stödgrupper för både personer med särbegåvning och anhöriga. Här kan man få tips och råd och förståelse för en SBs behov. Tänk dock på att alla är olika och alla inte har samma behov eller inte är i behov av allt.

Effekter av försummelse vid särbegåvning

Om någon med särbegåvning, oavsett ålder inte får det stöd och utmaningar de behöver kan det leda till flera konsekvenser till exempel:

• Medveten eller omedveten underprestation.
• Dålig studieteknik och bristande studievana som kommer behövas i de högre klasserna.
• Självvald isolering
• Utanförskap
• Mobbning
• Dålig självkänsla
• Utåtagerande beteende
• Depression
• Självskadebeteende
• Suicidalt beteende

 Det är därför mycket viktigt att kartlägga sitt barn eller sig själv. När man förstår varför man tänker och gör som man gör kan barnet eller du börja förstå och acceptera sig/dig själv. Hjälp ditt barn att förstå och acceptera sig själv. Ha tålamod med dig själv eller barnet. Du som lärare behöver också stötta din elev, är det svårt ska det finnas stöd och utbildning att få. Man kan behöva söka stöd från elevhälsan, BUP och sedan vuxenpsykiatrin och det är viktigt att man ser när det behövs. Låt inget bara bero, för det kan leda till riktigt tråkiga konsekvenser.

Hur märker man att ett särbegåvat barn är understimulerat?

Ett barn som är understimulerat i skolan kan kännas igen genom att:

• Genomsnittligt sämre prestation beror på att barnet inte är motiverat.
• Barnet visar stor motivation när ett “intressant” ämne kommer upp.
• De försöker undvika nya aktiviteter på grund av rädsla för att inte klara av den perfekt.
• Barnet kan känna obehag av att jobba eller umgås i grupp.
• Barnet blir tillbakadraget eller osäkert på sig själv.
• Barnet tycker att prov är jobbiga och frustrerande.
• Det finns inte någon ambition hos barnet, varken när det gäller att klara framtidsmålen eller att välja en karriär.
• De ger upp, blir apatiska och frånvarande. Tappar glöden och lusten att lära sig nya saker.
• Skadar sig själv
• Utsätter sig för självmordsförsök.

Kartläggning av särbegåvning

Kartläggning av barn är superviktigt för alla elever för att kunna få den bästa hjälpen. För att hitta och kartlägga särbegåvade barn gäller det att man dels ökar kunskapen i lärarteamet och gör regelbundna kartläggningar av elevernas kunskaper, färdigheter och lärande. Det kan även behöva göras en så kallad screening i klasserna. Detta innebär att man jämför elevernas resultat med varandras för att se om något barn sticker ut. Det finns flera verktyg för att kartlägga särbegåvning, två av dessa heter “Kartläggaren” och “CAT4.”

Är särbegåvning ärftligt?

Särbegåvning är till viss del ärftligt. Det finns ofta en förälder eller en släkting som också är särbegåvad. SB är ett relativt nytt begrepp så äldre släktingar kanske bara känner igen sig som “den duktige”, ”extra läraren”, ”geniet” eller “plugghästen.” Här kan det vara en bra idé att starta en dialog runt SB. Alla upplever sin särbegåvning på olika sätt och har olika grad av den, även fast det finns genetiska band.

Särbegåvade i skolan

Rent statistiskt räknas 5% av alla elever som särbegåvade, av dessa är 1% extremt begåvade. 15-20% av eleverna i Sverige räknas som högpresterande och har behov av anpassning, alla dessa är dock inte särbegåvade. Det är också viktigt att påpeka att alla särbegåvade elever inte heller är högpresterande. Särbegåvning kan antingen vara svåra eller lätta att peka ut. Men där finns några drag som kan “avslöja dem”. En särbegåvad visar ofta mer uthållighet, självständighet och driv när det kommer till komplexa uppgifter. Ett vanligt problem för särbegåvade är att skolan inte alltid är så intresserade av att anpassa pedagogiken efter dem trots att detta är skolans skyldighet. Man har kallat det elitism och förminskat elevens kunskapsbehov. Man har även anklagat föräldrarna för att överdriva och försöka upphöja sitt barn på grund av den vanliga “föräldrastoltheten.” Istället har man gett eleven extrauppgifter som ska göras efter de vanliga uppgifterna. Detta har lett till att många barn har stagnerat eftersom de sett extrauppgifterna som ett straff. Man tänker inte på att särbegåvade även kan ligga långt fram i ämnen som eleven inte tycker om. Att ge eleven extrauppgifter i dessa ämnen kommer inte att fungera. Eleven kommer nämligen medvetet eller omedvetet jobba långsammare för att inte hinna med extrauppgifterna. En annan strategi många skolor har är att skicka eleven på utredning för olika diagnoser. Det är nämligen så att om eleven får en satt diagnos är det inte längre skolans ansvar att bistå eleven med elevassistenter osv utan socialtjänstens. Här kan det stöta på patrull eftersom kommunala beslut ofta tar väldigt lång tid och ibland inte godkänns. Det uppstår konflikt mellan skola och socialtjänsten som tar tid och till slut har ett helt skolår gått.

Vad är skolans skyldighet gentemot särbegåvade barn?

År 2010 förtydligades skollagen och där står nu att elever som lätt når de betygskriterier som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.Skolan har alltså en skyldighet att anpassa sin pedagogik efter den individuella elevens behov. Precis som barn med läs- och skrivsvårigheter har rätt till speciallärare och verktyg har även särbegåvade det. Det är även skolans ansvar att stå för en kartläggning av barnet. Här måste man stå på sig! Många skolor saknar kunskap om särbegåvning och om sina skyldigheter gentemot elever med särbegåvning. Det finns olika sätt att anpassa skolgången för särbegåvade och skolorna är olika bra på att göra det. En del skolor löser det med att flytta upp eleven i en högre klass, antingen helt och hållet eller inom vissa ämnen. Ibland kan det räcka med att eleven får ett annat läromaterial men ändå gå kvar i sin åldersgrupp. Speciallärare bör finnas tillgänglig både för att ta fram bra material men även för att kunna erbjuda specialanpassade lektioner i avskildhet. 

Skillnaden mellan särbegåvade och högpresterande elever

Särbegåvade elever:

• Ställer frågor

• Är nyfikna

• Har tokiga idéer

• Sysselsätter sig med andra saker men klarar sig ändå

• Diskuterar frågor

• Visar starka åsikter och synpunkter

• Kan redan

• Föredrar vuxna

• Skapar nytt

• Tycker om att lära

• Bearbetar information

• Tänker komplext

• Är mycket självkritiska

• Tänker abstrakt

Högpresterande elever:

• Kan svaret

• Är intresserade

• Har goda idéer

• Arbetar hårt

• Besvarar frågor

• Lyssnar med intresse

• Lär sig snabbt

• Har många jämnåriga kamrater

• Kopierar

• Tycker om skolan

• Tar emot information

• Tänker steg för steg

• Är nöjda med sin inlärning

• Förstår idéer

Särbegåvade anpassar sig

Sedan länge har man ansett att barn med SB ska bli behandlade som “alla andra” utan speciell anpassning. De skulle anpassas efter normen och inte sticka ut. Detta har lett till att många barn valt att kamouflera sina kunskaper och behov. Speciellt flickor har en tendens att gömma sin intelligens för att bli accepterad i kompisgruppen. Detta är ett högt pris eftersom dessa barn faktiskt mår dåligt över att ständigt behöva begränsa sig själv. Många särbegåvade barn söker sig till äldre lekkamrater för att nå samma intellektuella niva. Om barn måste kämpa med att anpassa sig tillräckligt länge är risken att allt till slut brister. De ger upp och tar istället avstånd ifrån allt och utvecklar dåligt mående. Många särbegåvade har en förmåga att anpassa sig till sin omgivning och smälta in i massan. Detta gör att de lättare kan bli socialt accepterade men det innebär också att de nekar sig den stimulans och vidareutveckling de behöver. I längden leder detta till stagnation, ointresse och uttråkning. Eleven kan, för att passa in, bli lågpresterande och låtsas vara ointresserad. Detta kan under tid leda till psykisk ohälsa och inneslutsamhet. Personen ger helt enkelt upp.

När en särbegåvad elev inte blir tillräckligt utmanad i skolan och i vardagen kan en del lätt bli passiva och uppgivna medan andra kan bli utåtagerande och stökiga Ibland döljer eleven sin begåvning antingen medvetet eller omedvetet. Detta beror oftast på att de tidigare inte blivit uppmärksammade eftersom fokus oftare läggs på de barn som har svårt att följa med på lektionerna.

Särbegåvade och auktoriteter

Eftersom särbegåvade ofta har en tendens att ifrågasätta auktoriteters tankegång, kunskap och resonemang blir de inte ofta så uppskattade av till exempel lärare och föräldrar. Han eller hon kan till exempel ifrågasätta dennes information, dess pedagogik och deras attityd, något som kan både såra, utmana och ta ifrån läraren sin auktoritet. Detta kan bemötas på olika sätt, oftast med irritation eller ignorering men ibland även med öppna konflikter. Den här typen av behandling tär på eleven eftersom han eller hon inte alltid förstår varför den vuxne blir arg.

Många beskriver särbegåvade som konfliktsökande och provocerande medan barnet i sig helt enkelt söker perfektionism i sin utbildning. Den som tar sig tid att svara på barnets frågor eller berätta var han eller hon kan hitta svar får oftare en bättre relation till sin elev.

Särbegåvades behov av stimulans

En del barn med särbegåvning kan ha ett stort behov av både fysisk och intellektuell stimulans och kan må väldigt dåligt om han eller hon inte får det. De kan då bli väldigt intensiva, få svårt att sitta still och pladdra om allt möjligt. När en särbegåvad person istället känner att de “hamnat rätt” kan deras potential blomma ut helt och fullt.

Tips på stimulation för särbegåvade.

För barn finns några olika communityn där man kan träffas och utvecklas, leka och lära sig tillsammans. GCP- gifted child program är ett av de största i Sverige och erbjuder stöd och hjälp åt både barn i alla åldrar, föräldrar, lärare och andra anhöriga. Här kan du få kontakt med andra i samma/ liknande situation eller bli slussade vidare till rätt community. 

• Schack eller andra strategispel brukar vara uppskattat av både barn och vuxna.
•  Kurser i de “specialämnen” man har kan betyda jättemycket för folk som kanske inte kan utvecklas i sin vanliga skola/ arbete. 
• Debattgrupper, bokcirklar och forskning kan passa lite äldre barn/ vuxna.

• Idrott och rörelse är också viktigt och kan fungera som en ventil. Promenader i naturen kan göra under för en orolig själ.

Övrigt om särbegåvning

• Särbegåvning är inte en diagnos.
• Särbegåvade barn har inte lättare för att få psykiska diagnoser än andra barn.
• Diagnoser kan absolut förekomma hos särbegåvade. Begåvningen kan dölja diagnoser och diagnoser kan i vissa fall dölja begåvning.
• Att testa barn kan ibland vara svårt eftersom alla barn utvecklas snabbt i den lägre skolåldern, därför väljer många skolor och skolpsykologer att helt enkelt vänta med utredningen, på gott och ont.
• Mensa definierar särbegåvning som särbegåvade om de uppvisar en IQ på minst 120. Detta skiljer sig från läkarutredningarna som kräver att personen ska ha minst 130 i IQ.
• Särbegåvning handlar inte bara om IQ.
•  Särskild begåvning började uppmärksammas i mitten av 1970-talet av Annemarie Roeper och har sedan vidareutvecklas av bl.a. Linda Kreger Silverman.
• SBs har en förmåga långt över medel vad gäller abstraktion, minne, inlärning, effektivitet, verbalitet, logik och sinne för siffror.
• SBs har en stark inre motivation och uthållighet, det vill säga de är starkt intressedrivna med en enorm beslutsamhet och nyfikenhet.
• SBs har en kreativ förmåga utöver det vanliga när det gäller flöde, originalitet, problemlösande och flexibelt tänkande

Statistik rörande särbegåvning

• Statistiskt sett uppnår 5% av befolkningen kraven för att bli identifierade som särbegåvade.
• 92% av alla särbegåvade elever upplevde skoltiden som ett helvete och utvecklade därför både självskadebeteende och suicidala tankar.
• 65% av alla särbegåvade ansåg sig inte få något stöd eller ens förståelse från sin familj. 
• 27% av alla särbegåvade elever lämnade skolan utan att veta att de var särbegåvade.
• 65% av alla elever med särbegåvning tyckte inte att högskole-och universitetsstudier motsvarade deras behov av intellektuell stimulering.

Källa: “Experiences of intellectually gifted student in an egalitarian and inclusive educational system: a survey study” (2010) Roland S Persson

Hur känns det att vara särbegåvad?

Hur det känns att vara särbegåvad är ju ytterst olika och går inte att jämföras. Men vi på hur funkar har tagit del av en intervju där en pojke skildrar sina upplevelser och känslor.

“Jag har lixom ett annat sätt att tänka. De andra kallar det för att “tänka utanför boxen” men för mig finns det ingen box. Mer ett nät som man kan sticka ut händerna ur och snappa tag i något som känns rätt. När jag ska lära mig nya saker vill jag gärna undersöka saken tills jag verkligen förstår den. Ibland leder detta till att jag inte helt sällan ifrågasätter informationen, den som gav mig den och sedan även mig själv. Jag har märkt att det ofta uppstår konflikter i dessa lägen och tycker inte alltid om att lära mig nya saker i till exempel skolan. Jag hör ofta att jag har ett annorlunda sätt att tänka, uppfatta, förstå, processa och lära mig nya saker. Att jag har en särskild förmåga att tänka utanför ramarna och att jag engagerar mig, forskar i och ifrågasätter givna teser, åsikter och kunskaper. Det känns konstigt att detta är något udda eftersom jag anser att alla borde ifrågasätta information och liknande innan man köper något rakt av och bara acceptera att det någon annan säger är sant.

Många tror att särbegåvning endast handlar om prestation och att man har hög IQ men det är så mycket mer än det. Jag har inte alltid presterat så bra som “det förväntats av en särbegåvad.” Tvärt om har det funnits tillfällen jag faktiskt underpresterat och legat under medelvärdet i klassen. Detta har antingen berott på att lektionerna har varit ointressanta eller tråkiga. 

Jag kan ofta både uppfattas och identifiera mig själv som en väldigt intensiv och explosiv person. Jag har en ökad känslighet och en mycket stark förmåga till empati och rättvisa.

 Jag anser mig ha en stark drivkraft och drivs mest av känslor och infall.

 Många personer runt omkring kan ibland uppleva mig som ”för mycket.” Det kan jag hålla med om eftersom det händer väldigt mycket inom mig som behöver komma ut. Jag känner ofta starka känslor vilket ibland visar sig både positivt och negativt i starka känslostormar.  Utöver detta har jag en stor utvecklad kreativ förmåga när något ämne eller aktivitet intresserar mig. 

Jag har mötts med stor okunskap för inom den psykvården dit mina föräldrar skickat mig. Varken psykologer och psykoterapeuter har kunnat förstå vad som händer inom mig. Det har även uppstått konflikter mellan mig och läkarna eftersom jag starkt har ifrågasatt deras utbildning och kunnande.”

Feldiagnostiserade särbegåvade

Det är tyvärr inte sällan särbegåvade människor blir feldiagnostiserade. Väldigt många med SB har blivit sjukförklarade med olika neuropsykiska och emotionellt instabila diagnoser. Detta har lett till katastrofala verkningar eftersom dessa oftare blivit medicinerade än utmanade. Det är av största vikt att psykologer och psykoterapeuter har kunskap om särbegåvning och kan känna igen den. Om inte dessa har tillräcklig kunskap kan de inte dra tillräckligt starka och säkra slutsatser och risken är väldigt stor att personen blir feldiagnostiserad. Det räcker med en liten misstolkning eller ett förbiseende så står en person plötsligt med en diagnosstämpel istället för en vidareutvecklingsplan. Feldiagnostisering kan leda till ett livslångt lidande om det inte upptäcks. De kommer behöva gå genom livet utan att passa in, utan att förstå och utan att bli förstådd av din omgivning.

Råd till skolan vid särbegåvade barn

Många föräldrar kämpar dagligen för sina barns rättigheter i skolan, en mamma skriver i sin blogg om hur hon önskar att skolan var och agerade. Hur funkar har gjort en sammanställning som vi tror att de flesta föräldrar och andra anhöriga håller med om. Läs hela inlägget här: Anna Hass blogg glimra.

Lägg allt krut på att skapa intellektuell stimulans!

Är du lärare? Har du en elev som kanske skulle klara svårare saker? Min allra starkaste rekommendation till dig, innan du gör något annat, plocka fram massa uppgifter på hög nivå som du tror att eleven kan känna intresse inför. Ta i rejält. Plocka fram uppgifter som ligger två och fyra och sex år över åldersnivån. Och sätt dig sedan en god stund med eleven med uppgifterna, med målet att bygga en positiv relation mellan dig och eleven. Allt annat kan falla på plats senare.En del högt begåvade barn känner sig utanför, protesterar mot lärare och andra auktoriteter, får känslomässiga utbrott. En del skadar sig själva, är deprimerade eller säger att de vill dö. En del blir hemmasittare. Ofta är orsaken att de inte får arbeta på sin kunskapsnivå, blir frustrerade, och känner att det är fel på dem.

Identifiera särbegåvade barn redan i förskolan.

I andra länder identifieras högt begåvade i 5-årsåldern. Det finns stora mängder forskning, om vad barn med hög begåvning behöver, i USA, Australien, Nya Zeeland, Tyskland, England, Israel och andra länder. Vissa länder screenar alla barn i femårsåldern, och ser till att de som har en hög förmåga får stimulerande undervisning från första början. Lärarna håller också ständigt uppsikt efter barn med höga förmågor. Många länder har särskilda inriktningar på lärarhögskolan just om att undervisa högt begåvade barn. Många länder har flera sorters anpassad undervisning – inom ordinarie klass, i tillfälliga grupper eller i särskilda skolor. 

Tänk inte så här.

Först, några fallgropar som kan vara oerhört skadliga om ni fastnar i:

• Det är väl bara bra att vara begåvad? De klarar sig väl bra, oavsett?
• Det här är ju adhd eller autism. Vi behöver inte utreda kunskapsnivån.
• Barnet kan inte vara högbegåvat, han eller hon gör ju grundläggande fel.
• Först måste barnet sluta bete sig aggressivt. Sedan kan vi diskutera insatser i lärosituationen.
• Vi flyttar inte upp barnet en klass, för det har nackdelar socialt.
• Barnet får inte gå vidare förrän alla kunskapsluckor är fyllda.

Börja med att ge intellektuell stimulans.

Tänk på att när ett barn stör, kan det bero på understimulans.

Vissa högt begåvade barn kan både utagera, störa och bli aggressiva. Detta beteende kan bero på att de är understimulerade. För att få en lösning på det utagerande beteendet kan ni börja med att stimulera barnet med nya övningar och utmaningar. Ge stöd, så att barnet lyckas. De första gångerna eleven får insatser för begåvning är ju viktigast för att kunna slå in på en ny väg och vända situationen. Om eleven misslyckas med det nya, så är ju risken stor att ni ramlar tillbaka i det som varit. Därför behöver vi vuxna se till att de första gångerna med nya utmaningar blir lyckade.

Ta barnets upplevelse på stort allvar

Tänk på att understimulerade barn inte har tråkigt, de har ångest. Flera högbegåvade säger att de vill dö. Vissa redan i åttaårsåldern. De upplever skolan som en hopplös, frustrerande situation de inte klarar av, där de är missförstådda, ofta anklagade och utpekade. De känner sig ofta annorlunda och dåliga. De får inte den hjälp de behöver, och de blir bannade när de försöker komma undan situationer de upplever som obehagliga. Deras slutsats är att ”det måste vara mig det är fel på”. Och ett tappat sug och livslust är inte lätt att återfå.

Särbegåvade skriver ofta dåligt för hand. Använd hjälpmedel

Vänder barnet på b och d? Har det ful handstil? Det är vanligt vid hög begåvning. Många högt begåvade skriver dåligt för hand, och tycker illa om att skriva för hand. I många fall för att hjärnan är oerhört mycket snabbare än handen, och för att de är perfektionister och tycker det är hemskt att det blir så fult när de försöker. Träna läsning och skrivning separat från faktainlärningen. Låt barnet skriva allting på dator. Låt barnet redovisa sina kunskaper muntligt.

Om ni sätter en resursperson måste den ha hög pedagogisk kompetens.

Många erfarna utbildade lärare upplever att särbegåvade barn är oerhört svåra att jobba med, motivera och undervisa. Att sätta en ung outbildad resursperson som ansvarig för barnet är alltså en lösning som troligen inte alls kommer att fungera. De här barnen behöver hela tiden anpassade uppgifter. Många behöver konstant pedagogiskt stöd, på en hög intellektuell nivå. De behöver dessutom övertygas och hjälpas att gå till lektionen, stanna kvar, påbörja en uppgift, genomföra en uppgift, ta sig förbi prestationsångest och frustration. De behöver särskild träning, kanske motorik och studieteknik. De behöver socialt stöd, att diskutera med klasskamraterna, som ofta ser på saker på ett helt annat sätt, stöd att vara en del av en arbetsgrupp, stöd att hantera en frustrerande klassrumssituation. Dessutom behöver de kunna diskutera sakfrågorna i de ämnen de är intresserade, på en avancerad nivå. Samtidigt som de när som helst kan få känsloutbrott som jämnåriga eller yngre barn. Vem hos er är bäst lämpad att hantera denna utmanande kombination, och se till att det här barnet är i lärande varje dag? Även för en utbildad och erfaren lärare kan det vara krävande med en situation som denna: Läraren berättar för klassen att ämnen kan vara i tre faser – gas, vätska och fast – och blir tillrättavisad av en åttaåring som påpekar med överlägsen röst att det finns plasmafas också. Den stora risken med en resursperson som varken har pedagogutbildning eller ämnesutbildning är att personen inte vinner barnets förtroende över huvud taget, och därmed inte alls kan ge barnet det stöd och den intensiva undervisning han eller hon behöver.

Testa barnets kunskapsnivå ordentligt! Leta inte efter diagnos!

Det är kunskapsnivåerna som är viktiga att testa. Inte begåvningsnivå, IQ, WISC, NPF osv. Ditt mål är väl inte att ringa in ”problemet”, att ”hitta diagnosen”. Målet är väl rimligen att hitta ett arbetssätt där eleverna mår bra och lär sig – att ni på skolan kommer igång att ge undervisning på rätt nivå, på rätt sätt.

Ett högbegåvat barn underpresterar ofta. Testa högt!

Många lärare säger att det här kan inte vara ett särbegåvat barn, för barnet gör grundläggande fel, visar inte prov på att kunna det här stoffet, vänder på bokstäver eller siffror, eller något annat. Men det är mycket vanligt att särbegåvade inte börjar visa vad de kan, förrän man börjar testa till exempel med diagnostiska prov för 3 eller 4 årskurser över. Ibland underpresterar de medvetet, för att inte behöva känna sig fel och annorlunda. Ibland lägger de bara inte manken till, för att de är intresserade av mycket mer avancerade saker. Och även om det finns luckor, kanske barnet kan det mesta för flera år framåt. Se till att testa alla olika delar inom ämnet, till exempel både räkning och problemanalys, både ordförståelse och textproduktion och hörförståelse.

Kunskapsnivåerna i respektive ämne kan överraska. Många lärare, som redan har insett att barnet har hög begåvning, har ändå blivit närmast chockade när de inser HUR långt före barnet ligger kunskapsmässigt, och HUR hög begåvning barnet har. Särskilt för de barn som samtidigt upplevs socialt omogna, eller har skrivsvårigheter. Säg att ett barn som nyligen börjat första klass, klarar godkänt på prov från årskurs 5 i matte, engelska och svenska. Där någonstans får vi kanske en tydlig bild av HUR frustrerat och uppgivet barnet kan bli av att sitta på lektioner i årskurs 1.

Utred dyslexi, och sätt in dyslexipedagogik tidigt. 

Särbegåvade kan ha grav dyslexi.

Men utred också kunskapsnivåerna ordentligt. Och när du testar kunskaper, ge som vanligt möjlighet att prata i stället för att skriva, om skrivandet verkar ta emot, osv. Se till att inte det ena behovet får dränka det andra.

Särbegåvade behöver inte leka av sig. De behöver jobba på sin nivå.

Många särbegåvade kan samtidigt vara barnsliga, rastlösa, kännas mer omogna än sina jämnåriga. Det leder ofta till slutledningen att de behöver gå kvar i en lägre årskurs för att leka av sig. Men det kan vara rent kontraproduktivt. Många beter sig sämre socialt, när de är understimulerade. Det skadar väl inte att testa att ge barnet en massa stimulans, och se hur beteendet och det sociala påverkas. Kom ihåg att det är de vuxnas ansvar att ändra situationen. Det är inte barnets ansvar att klara av en situation som inte passar. Kanske behövs pedagogstöd även under rasten?

Behandla barnet som en vuxen i det positiva, och som ett litet barn i det jobbiga.

Du kan ha mycket att vinna på om du klarar av att växla mellan att i vissa fall se barnet som en samarbetspartner, som du behandlar mer som en vuxen, till exempel kring lärandets upplägg och sådant som går bra, och i andra fall, vid konflikter och svårigheter, bemöta barnet som just ett litet barn, som har dålig impulskontroll och starkt lustfokus. Och som behöver förståelse, bekräftelse, tröst.

Ge barnet mycket att göra på en gång!

Särbegåvade barn har lättare att sitta kvar på sådant de tycker går för långsamt, som samlingar och genomgångar, om de får två eller tre andra saker att arbeta med under tiden. Om läraren går igenom religionerna kan den särbegåvade eleven få bläddra i en lärobok på området och prova att svara på instuderingsfrågor eller titta på repetitionspunkter samtidigt. Eleven kan också få ha med sig en serietidning, läsebok eller mattebok att ägna sig åt medan de andra eleverna får det de behöver. Rimligen är detta bättre än att barnet stör eller lämnar klassrummet. Flera särbegåvade barn som genomgått gedigna kunskapstester har älskat att få fråga efter fråga efter fråga, på högre och högre nivå, riktigt svåra frågor som till slut är alltför svåra och det faktiskt tar stopp.

Färdigheter ska repetitionsträning inte kunskaper.

Repetition av kunskaper som barnet redan behärskar är oerhört frustrerande, ibland akut ångestframkallande, för en särbegåvad. Om barnet klarar tal 1, 3, 10, 15 och 20 i ett kapitel, låt hen genast gå vidare. Här är det dags att vara prestigelös, inse att barnet lärde sig betydligt snabbare och enklare än snittbarnet, och släppa på kravet att alla ska räkna alla tal. Däremot, att skriva för hand och att tänka ut uppställningar av räkneuppgifter är färdigheter, som dessa barn behöver oerhört mycket stöd i att orka traggla. Här är det dags att vara engagerad pedagog, och ge personligt intensivt stöd.